Bulldogs
Som namnet antyder är bulldoggen ursprungligen en engelsk hund, som idag är Englands nationalras och ofta används som symbol för landet i olika sammanhang. Ursprungligen avlades den fram för att användas vid tjurhetsningar, ett folknöje med anor från medeltiden som var engelsk nationalsport tills den förbjöds 1835. De hundar som användes vid tjurhetsningar skulle vara aggressiva och nästan helt okänsliga för smärta. När tjurhetsningarna förbjöds i Storbritannien behövdes inte hundar med dessa egenskaper längre, och den gamla stammen av bulldoggar föll i glömska.
Amerikansk bulldogg
I de gamla kolonierna i USA fanns dock fortfarande behov av bulldoggar, bl.a. för användning som vakthundar. Den hundras som utvecklades i USA, och som fick namnet amerikansk bulldogg, har därför mer gemensamt med den ursprungliga engelska tjurhetsningshunden än den hund som kom att avlas fram som en fredlig sällskapshund av brittiska entusiaster efter 1835. Den amerikanska bulldoggen är dock inte en av Svenska Kennelklubben godkänd ras.
Fransk bulldogg
I Frankrike korsade man vid 1800-talets mitt miniatyrhundar av molossertyp med engelska bulldoggar, vilket resulterade i den franska bulldoggen, med en kroppsvikt på mellan 8 och 14 kilo. Tack vare sitt säregna sätt och utseende blev den franska bulldoggen snabbt populär bland artister och inom överklassen. Rasens popularitet ökade snabbt och redan 1880 bildades den första rasklubben i Paris. Den första hunden registrerades 1885 och rasstandarden fastställdes och blev erkänd av franska kennelklubben 1898. Till skillnad från den amerikanska bulldoggen är den franska rasen godkänd av Svenska Kennelklubben.
Hälsoproblem
Rasstandarden för engelsk bulldogg kräver stora huvuden, vilket gör att tikarna ofta har svårt att föda fram valparna naturligt. Vid utställningar premieras därför numera hundar med mindre huvuden och kraftigare bäcken, för att möjliggöra naturliga förlossningar. Eftersom såväl engelska som franska bulldoggar har kort nos och många rynkor i ansiktet kan de få problem med andningen, och också med infektioner i hudvecken.